-
knirra
knirr`a verb ~de ~t ORDLED: knirr-ar SUBST.: knirrande; knirrSvensk ordbok -
knirr
knirr subst. ~et ORDLED: knirr-etSvensk ordbok -
tenn
tenn, grundämne, i metallisk form känt och använt av människan sedan forntiden. -
knirka
knir`ka verb ~de ~t ORDLED: knirk-ar SUBST.: knirkande, knirkning; knirkSvensk ordbok -
bädda
bädd`a verb ~de ~t ORDLED: bädd-ar SUBST.: bäddande, bäddningSvensk ordbok