koka, coca, benämning på kokabuskens blad använda som stimulantia.

kokain, bensoylmetylekgonin, C₁₇H₂₁NO₄, centralstimulerande alkaloid som framställs ur den sydamerikanska kokabuskens blad (se kokabuske).

kokabuske, Erythroxylum coca, art i familjen kokaväxter.

kokard, bandrosett eller knapp, oftast i nationalfärgerna och vanligtvis använd som märke i huvudbonader, t.ex. på studentmössor, i övrigt mest använd i uniformer.

Kokand, stad i Uzbekistan; 187 500 invånare (2005).

kokarreaktor, kärnreaktor i vilken den vätska som kyler reaktorhärden värms upp till kokning.

1ko`ka subst. ~n kokor ORDLED: kok-an

3koka [kå´- äv. ko´-] subst. ~n ORDLED: kok-an

2ko`ka verb ~de el. kokte, ~t el. kokt, perf. part. vanl. kokt, pres. ~r ORDLED: kok-ar SUBST.: kokande, kokning; kok

koks, kox, bränsle som framställs genom pyrolys av stenkol varvid metan och andra kolväten avgår.