kolloid, ämne som är mycket finfördelat (dispergerat) i ett annat medium.

kolloidosmotiskt tryck, det tryck som utövas på ett membran som förhindrar passagen av kolloidala partiklar i en lösning men släpper igenom det rena lösningsmedlet.

kolloidalt silver, silverpartiklar i metallisk form eller silversalt svävande i vatten.

kollokation, ordsammanhang som ett ord kan eller brukar ingå i.

kollokationsmetod, metod inom tillämpad matematik: man ansätter en allmän lösning till en partiell differentialekvation eller integralekvation och ser till att den stämmer exakt i ett ändligt antal punkter, kollokationspunkterna.

kollokvium, enklare vetenskaplig konferens; förr också universitetsundervisning i samtalsform eller disputationsövning (på latin).

kolloforma kristallaggregat, mineralaggregat vars rundade (t.ex. njur- eller druvklaseliknande) yttre former uppbyggs av lager bestående av mikroskopiskt små kristaller.

kollo [kål´o] subst. ~t ~n ORDLED: koll-ot

Kollo, René, född 1937, tysk operasångare (tenor).

Kollontaj, Aleksandra, född Domontovitj, 1872–1952, sovjetisk politiker, diplomat och författare.