kombine´ra verb ~de ~t ORDLED: kom-bin-er-ar SUBST.: kombinerande, kombinering; kombination

kombinerad trestämpel, en på föremål av den nästbästa tennkvaliteten, s.k. svenskt tenn, förekommande stämpel där de tre för denna tennsort stadgade kvalitetsstämplarna är inskrivna i en rosett.

kombinerad transport, transportsystem där olika transportmedel ingår, t.ex. landsväg–järnväg, landsväg–sjö.

kombinerad försäkring, paketförsäkring, objektförsäkring, försäkring, t.ex. hemförsäkring, som kännetecknas av att i ett och samma försäkringsbrev två eller flera försäkringsmoment, hänförliga till olika försäkringsklasser, sammanförts.

Gandhi, Mohandas Karamchand, född 2 oktober 1869, död 30 januari 1948, indisk politiker och andlig ledare, ofta kallad ”mahatma” (stor ande).

kvalitativ metod, inom samhällsvetenskaperna ett samlingsbegrepp för olika arbetssätt som förenas av att forskaren själv befinner sig i den sociala verklighet som analyseras, att datainsamling och analys sker samtidigt och i växelverkan, samt att forskaren söker fånga såväl människors handlingar som dessa handlingars innebörder.

koncentrationsläger är stora fångläger där många människor hålls inspärrade, oftast på grund av sina politiska åsikter.

kvantitativ metod, ett samlingsbegrepp inom samhällsvetenskaperna för de arbetssätt där forskaren systematiskt samlar in empiriska och kvantifierbara data, sammanfattar dessa i statistisk form samt från dessa bearbetade data analyserar utfallet med utgångspunkt i testbara hypoteser.

surrealism, internationell konstriktning som av rörelsens ledare och teoretiker, poeten André Breton, i det första surrealistiska manifestet 1924 definierades som ”ren psykisk automatism” och ”tankens diktamen i frånvaro av all förnuftskontroll, utan allt vad estetik och moral heter”.

elektron, den minsta elementarpartikel som har observerats i fritt tillstånd, upptäckt och identifierad 1897 av britten J.J. Thomson.