komma, ett skiljetecken (,) som markerar en mindre utpräglad gräns än vad punkt och semikolon gör.

kommatering, utsättande av komman i en text.

pytagoreiskt komma, inom musiken den nästan kvartstonsstora skillnaden mellan den ton som utgör sju oktaver ovanför en viss ton och den som utgör 12 svävningsfria kvinter ovanför samma ton.

komma, sammanfattande term inom akustiken för små differenser mellan olika intervall.

Komma, unglitterär tidskrift utgiven 1966–68 av Bonniers förlag, med Jan Stolpe som redaktör och med Sverker Göransson, Magnus Hedlund, Claes Hylinger, Carin Mannheimer och Agneta Pleijel i redaktionen.

kommanditbolag, företagsform, ett handelsbolag i vilket en eller flera bolagsmän har förbehållit sig att inte svara för bolagets förbindelser med mera än han har satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget.

komma-ut-processen är ett uttryck för att en person efter en tid börjar tycka att det är positivt eller okej att hon eller han är homosexuell, bisexuell eller en transperson och inte längre försöker dölja det för omvärlden.

kommandobrygga, manöverbrygga, brygga, uppbyggnad varifrån ett fartyg manövreras, oftast på översta däck för att ge fri utblick.

1komma [kåm`a] subst. ~t ~n ORDLED: komm-at

2komma [kåm`a] verb kom kommit kommen komna, pres. kommer ORDLED: komm-er SUBST.: kommande (till 1--3)