komma, sammanfattande term inom akustiken för små differenser mellan olika intervall.

komma, ett skiljetecken (,) som markerar en mindre utpräglad gräns än vad punkt och semikolon gör.

Komma, unglitterär tidskrift utgiven 1966–68 av Bonniers förlag, med Jan Stolpe som redaktör och med Sverker Göransson, Magnus Hedlund, Claes Hylinger, Carin Mannheimer och Agneta Pleijel i redaktionen.

komma-ut-processen, ett begrepp som har sitt ursprung i den amerikanska gayrörelsens uttryck ”coming out of the closet (’garderoben’), into the street” och syftar på individens utveckling av en för honom/henne själv positiv och acceptabel homosexuell identitet, som inte behöver döljas eller leda till social isolering.

kommatering, utsättande av komman i en text.

pytagoreiskt komma, inom musiken den nästan kvartstonsstora skillnaden mellan den ton som utgör sju oktaver ovanför en viss ton och den som utgör 12 svävningsfria kvinter ovanför samma ton.

kommanditbolag, företagsform, ett handelsbolag i vilket en eller flera bolagsmän har förbehållit sig att inte svara för bolagets förbindelser med mera än han har satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget.

kommando, militär term som kan beteckna a) reglementerat orderuttryck som används för att utlösa inexercerade förfaringssätt, b) trupp med specialuppdrag (jämför kommandotrupp) eller c) organisation eller område för befälsutövning, t.ex. militärkommando, marinkommando.

Kommagene, forntida region mellan Eufrat och Taurusbergen i nuvarande östra Turkiet, omnämnd i medelassyriska texter från 1200-talet f.Kr., och en nyassyrisk provins under 600-talet.

kommandotecken, standarliknande fälttecken som anger högre militära befälhavares uppehållsplats.