komponent, beståndsdel; inom elektroniken benämning på elektronisk byggdel eller element alltifrån de enklaste passiva resistorerna till den mest komplicerade dator som ingår i ett större elektroniskt system.

komponent, komposant, en av de delar i vilka en vektor kan uppdelas.

aktiv komponent, benämning på en spännings- eller strömstyrd elektronisk komponent som kan användas för förstärkning av signaler.

komponent, beståndsdel i blod, se blodkomponent.

komponent, inom språkvetenskapen dels, i generativ grammatik, var och en av grammatikens huvuddelar; dels, i s.k. semantisk komponentanalys, semantisk enhet som ingår i ett ords betydelse (ofta kallat semantiskt särdrag).

komponent, beståndsdel; inom kemin ett av de ämnen som måste ingå vid fasjämvikt.

passiv komponent, inom elektroniken en komponent som inte kan omvandla energi från ett batteri till signalenergi.

diskret komponent, separat kapslad halvledarkomponent, avsedd att förbindas elektriskt med andra komponenter på kretskort eller keramiksubstrat.

komponen´t subst. ~en ~er ORDLED: kom-pon-ent-en

M-komponent, protein av immunglobulinnatur som förekommer i abnormt ökad mängd i blodserum och orsakas av sjuklig utväxt av en klon av immunglobulinproducerande B-lymfocyter (=plasmaceller).