komponent betyder ’beståndsdel’.

komponent, komposant, en av de delar i vilka en vektor kan uppdelas.

komponent, beståndsdel; inom kemin ett av de ämnen som måste ingå vid fasjämvikt.

komponent, beståndsdel i blod, se blodkomponent.

komponent, inom språkvetenskapen dels, i generativ grammatik, var och en av grammatikens huvuddelar; dels, i s.k. semantisk komponentanalys, semantisk enhet som ingår i ett ords betydelse (ofta kallat semantiskt särdrag).

M-komponent, protein av immunglobulinnatur som förekommer i abnormt ökad mängd i blodserum och orsakas av sjuklig utväxt av en klon av immunglobulinproducerande B-lymfocyter (=plasmaceller).

diskret komponent, separat kapslad halvledarkomponent, avsedd att förbindas elektriskt med andra komponenter på kretskort eller keramiksubstrat.

passiv komponent, inom elektroniken en komponent som inte kan omvandla energi från ett batteri till signalenergi.

aktiv komponent, benämning på en spännings- eller strömstyrd elektronisk komponent som kan användas för förstärkning av signaler.

volatil komponent, inom geologi beståndsdel i en magma med ett så högt ångtryck att beståndsdelen koncentreras i magmans gasfas.