kompromiss´a verb ~de ~t ORDLED: kom-pro-miss-ar SUBST.: kompromissande

kompromiss, inom folkrätten avtal mellan två stater att anlita skiljedom för att lösa en tvist.

Kubakrisen, en allvarlig politisk kris i relationerna mellan USA och Sovjetunionen 1962, vilken hotade att utlösa ett tredje världskrig.

kommunism, benämning på en rad besläktade idéer om att egendomen bör vara gemensam eller åtminstone jämnt fördelad i samhället.

kompromissen, uppgörelse 1873 mellan första och andra kammarens majoriteter om att försvars- och grundskattefrågorna skulle lösas i ett sammanhang.

politik kallas ibland för statskonst, det vill säga hur man styr ett land.

Karl X Gustav, Carl X Gustaf, född 8 november 1622, död 13 februari 1660, kung av Sverige från 1654, son till pfalzgreven Johan Kasimir och Karl IX:s dotter Katarina.

federalism, idén att en stat bör organiseras som ett förbund av delstater, en förbundsstat.

Jugoslavien hette tidigare ett land på Balkanhalvön.

kohandel, politisk kompromiss som innebär att ena parten bistår den andra parten mot löfte att inom sin egen intressesfär erhålla motsvarande hjälp av den andra parten.