koncentre´ra verb ~de ~t ORDLED: kon-centr-er-ar SUBST.: koncentrerande, koncentrering; koncentration

osmos, transport av lösningsmedel mellan två faser med olika koncentration av upplösta ämnen och där faserna är åtskilda av ett membran som endast släpper genom lösningsmedlets molekyler.

diktatur, styrelseform där all statsmakt är koncentrerad till en viss person eller en viss grupp.

Manhattanprojektet, engelska Manhattan Project, täcknamn för det projekt som inleddes av den amerikanske presidenten Roosevelt 1941 och som utnyttjade den nya kärnfysiken för att framställa en atombomb.

elektromagnetism, läran om sambandet mellan elektricitet och magnetism, en gren av fysiken som grundlades av Ørsted, Ampère, Faraday och Maxwell.

koncentrationsläger, interneringsläger för civilpersoner, ofta politiska fångar.

judar, ett folk med ursprung i Främre Orienten.

Gustav Vasa (egentligen Gustav I), född troligen 12 maj 1496, död 29 september 1560, svensk kung 1523–60, son till Erik Johansson (Vasa) och Cecilia Månsdotter (Ekaätten).

syror, inom kemin ämnen som kan avge protoner, H ⁺.

atom, materiepartikel, den minsta del av ett grundämne som har detta ämnes kemiska egenskaper.