koncentre´ra verb ~de ~t ORDLED: kon-centr-er-ar SUBST.: koncentrerande, koncentrering; koncentration

osmos, transport av lösningsmedel mellan två faser med olika koncentration av upplösta ämnen och där faserna är åtskilda av ett membran som endast släpper genom lösningsmedlets molekyler.

diktatur, styrelseform där all statsmakt är koncentrerad till en viss person eller en viss grupp.

karta är en förminskad avbildning av jordytan eller en del av den.

statsskick, formerna för statlig styrelse. En traditionell indelning i monarki och republik är baserad på statschefens ställning.

atom, materiepartikel, den minsta del av ett grundämne som har detta ämnes kemiska egenskaper.

koncentrationsläger, interneringsläger för civilpersoner, ofta politiska fångar.

ekologism, politisk ideologi som bär upp de gröna partierna samt närstående miljögrupper och organisationer världen runt.

elektromagnetism, läran om sambandet mellan elektricitet och magnetism, en gren av fysiken som grundlades av Ørsted, Ampère, Faraday och Maxwell.

Luther, Martin, född 10 november 1483, död 18 februari 1546, tysk reformator, en av Europas mest betydande teologer.