kondition, inom fysiologin förmågan att upprätthålla fysisk ansträngning över en längre tid.

konditionsträning, uthållighetsinriktad träning, baserad på att arbete med stora muskelgrupper som pågår i mer än två minuter kräver energiomsättning i närvaro av syre (aerob omsättning).

konditionalis, modus som uttrycks med verbböjning i vissa språk, t.ex. i franska och spanska.

konditional sats, bisats som anger villkoret för att den överordnade satsens innehåll skall gälla.

konditionering, teknisk term för att försätta något i lämpligt tillstånd för vidare bearbetning eller användning, t.ex. garn för vävning, papper för tryckning eller deg för formning.

kondition [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: kond-it-ion-en

idrott och hälsa, obligatoriskt ämne i grundskolan och gymnasieskolan.

konditionaldop, dopordning i romersk-katolska kyrkan när det uppstår tvivel om huruvida en person verkligen är döpt eller dopet är utfört på ett giltigt sätt.

konditionstal, i numerisk analys mått på störningskänslighet vid numerisk lösning av ekvationer F( x) =y.

konditional konjunktion, underordnande konjunktion (subjunktion) som inleder konditional sats, t.ex. om, ifall.