konditor, detsamma som sockerbagare, vilket ord dock främst används om äldre förhållanden; ordet konditor är på svenska känt sedan början av 1600-talet.

konditor, yrkesman som genomgått utbildning inom den nya gymnasieskolans livsmedelsprogram, där hen valt grenen för bageri och konditori.

konditori, serveringsställe där man tillhandahåller bakverk o.d. samt kaffe, te, choklad, läskedrycker m.m.

kondi`tor subst. ~n ~er [-o´rer] ORDLED: kond-it-or-er

konditori, tidigare även benämnt sockerbageri, företag som tillverkar finare bakverk, konfekt o.d.

konditori´ subst. ~et äv. ~t, ~er ORDLED: kond-it-ori-et

Sveriges bagare och konditorer, SBK, branschorganisaton för bageri- och konditoriföretag, bildat 1900.

Bageri- och konditoriarbetsgivareförbundet, BKA, arbetsgivarförbund som 1996 gick samman med branschorganisationen Sveriges Bageriförbund och bildade bransch- och arbetsgivarförbundet Sveriges Bageriförbund.

sockerbagare, en ursprungligen tysk benämning på de arbetare som vid sockerframställning göt sockertoppar av det kokade råsockret.

Appert, Nicolas, 1749–1841, fransk uppfinnare.