konklusion [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: kon-klus-ion-en

slutsats, konklusion , den sats eller det påstående vars sanning man sluter sig till i en slutledning.

slutledning, akt eller tankeoperation varigenom man på grundval av sanningen hos ett eller flera påståenden, s.k. premisser, får kännedom om (sluter sig till) sanningen hos ett nytt påstående, slutsatsen eller konklusionen.

felslut, oriktig slutledning eller bevisföring.

praktisk slutledning, slutledning i vilken konklusionen är praktisk och minst en premiss är teoretisk.

Rohde, Jokum, född 1970, dansk dramatiker och författare.

klausu´l subst. ~en ~er ORDLED: klausul-en

konklude´ra verb ~de ~t ORDLED: kon-klud-er-ar SUBST.: konkluderande; konklusion