konst, kulturyttring vars utförande kräver särskild kunskap och förmåga att bruka denna med personlig behärskning och individuell anpassning till situation och avsikter.

konstig [kån`st-] adj. ~t ORDLED: konst-ig

grekisk konst definieras här som grekernas konst under antiken; för senare perioder se Grekland (Konst).

abstrakt konst, vanligen en synonym till icke-föreställande eller nonfigurativ konst, dvs. en samlande benämning på konstriktningar enligt vilka konstverket inte skall avbilda utan vara ett objekt i sig självt, vars utformning styrs av form och färg.

antiken, benämning på tidsperioden ca 800 f.Kr.–500 e.Kr. i Greklands och Roms historia.

Grekland, stat i sydöstra Europa.

renässans, stil inom konst och litteratur eller epok inom den västerländska historien.

bysantinsk konst, den konst som utvecklades i Bysantinska riket från och med kejsar Justinianus I (527–565).

buddhistisk konst, konst som återspeglar den buddhistiska religionen.

upplysningen är namnet på en kulturhistorisk strömning som sträcker sig från mitten av 1600-talet till slutet av 1700-talet.