konstitution, en stats författning.

konstitutionell monarki, statsform där en kung (drottning etc.) är statschef med strikt begränsade befogenheter enligt författningen (konstitutionen).

konstitution, term i gränsområdet mellan fysiologi och psykologi och med skiftande innebörd.

konstitution, fackterm inom den fenomenologiska filosofin, se konstitutionsteori.

konstitution, inom kemin den ordning i vilken atomerna i en molekyl är bundna till varandra.

konstitutionsutskottet, KU, sedan 1809 riksdagens ständiga utskott för kontroll av regeringen och beredning av grundlagsfrågor.

konstitutionell, grundlagsenlig; i överensstämmelse med konstitutionen.

konstitutionalism (av konstitution), statsskick i vilket gränserna mellan de olika statsorganens (statschef, regering, parlament etc.) befogenheter har dragits upp genom bestämda regler eller konstitutionell praxis.

konstitution [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: kon-stit-ut-ion-en

konstitutionsformel, kemisk formel som anger vilka atomer som är bundna till varandra.