konstruktion, i tekniska sammanhang dels en process (man ”sysslar med konstruktion”), dels resultatet av en sådan process (man har åstadkommit ”en god konstruktion”).

konstruktionism, konstruktivism, social konstruktivism, samhällsvetenskaplig inriktning som hävdar att verkligheten eller aspekter av verkligheten är socialt konstruerade, dvs. att de är produkter av mellanmänsklig interaktion och kollektivt handlande.

datorstödd konstruktion, även CAD ( computer aided design), användning av dator i konstruktions- och ritarbete.

konstruktion, i traditionell matematik: att rita en figur med tekniska hjälpmedel som passare och (ograderad) linjal.

konstruktion, i intuitionistisk matematik och logik allmän benämning på det som matematiken handlar om; såväl tal som bevis för påståenden uppfattas som våra konstruktioner.

konstruktion, i språkvetenskapen kombination av två eller flera betydelsebärande helheter till en större helhet.

konstruktionsstål, stål som ingår i byggnadskonstruktioner, maskinkonstruktioner, tryckkärl, transportfordon, kranar, fartyg m.m.

konstruktionsplast, plastmaterial med prestanda lämpade för mer krävande användningar, t.ex. amidplast, acetalplast och polyester.

konstruktion [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: kon-strukt-ion-en

hyperstatisk konstruktion, fackverk eller balkkonstruktion där den inre spänningsfördelningen inte enbart bestäms av jämviktsekvationer utan även av deformationsegenskaper, t.ex. en balk upplagd på tre eller flera pelare.