konsulte´ra verb ~de ~t ORDLED: kon-sult-er-ar SUBST.: konsulterande, konsultering; konsultation

konsulte´rande adj., ingen böjning ORDLED: kon-sult-er-ande

läkemedel, enligt läkemedelslagen (2015:315) varje substans eller kombination av substanser som tillhandahålls med uppgift om att den har egenskaper för att förebygga eller behandla sjukdom hos människor eller djur eller kan användas på eller tillföras människor eller djur i syfte att återställa, korrigera eller modifiera fysiologiska funktioner genom farmakologisk, immunologisk eller metabolisk verkan eller för att ställa diagnos.

Warszawapakten, WP, engelska Warsaw Treaty Organization, internationell försvarsallians 1955–91.

EU-domstolen, egentligen Europeiska unionens domstol, tidigare EG-domstolen, Luxemburg, överstatlig domstol som ska säkra EU-ländernas efterlevnad av de gemensamma rättsreglerna.

konsultativ folkomröstning, rådgivande folkomröstning, folkomröstning som inte är bindande för regering eller folkrepresentation.

ingenjör, teoretiskt och praktiskt utbildad person med tekniska arbetsuppgifter inom kommunikationsväsen, byggnadsverksamhet, forskning eller industri.

Polybios (latin Polybius), född ca 200, död ca 118 f.Kr., grekisk historiker från Megalopolis i Arkadien.

second opinion, inom medicinen en ny bedömning av situationen för en patient, åstadkommen genom att denne konsulterar en annan läkare för att t.ex. få bekräftelse på att den först sökte läkarens diagnos eller behandlingsförslag var riktiga.

konsultativt statsråd, minister utan portfölj, äldre benämning på statsråd utan departementsansvar.