kontingent, bidrag, fastställd andel, särskilt om medlemsavgift.

kontingent, filosofisk fackterm, använd om satser som varken är nödvändigt sanna eller nödvändigt falska utan endast ”tillfälligt” sanna eller falska.

kontingent [-tiŋgen´t el. -tinjen´t] subst. ~en ~er ORDLED: kon-ting-ent-en

kontingentera [-tiŋgente´ra el. -tinjente´ra] verb ~de ~t ORDLED: kon-ting-ent-er-ar SUBST.: kontingenterande, kontingentering

finska krigsbarn, Finlandsbarnen, de ca 70 000 barn upp till 14 år som evakuerades från Finland till i första hand Sverige under andra världskriget.

modalitet, en betydelsekategori hos satsen som omfattar olika arter av sanning eller olika hållningar från talarens sida gentemot satsens innehåll.

kopter, numera främst benämning på de kristna i Egypten (se koptisk-ortodoxa kyrkan).

a posteriori, erfarenhetsgrundad.

kontingens (av latin contingentia ’möjlighet’, av contingo, se vidare kontingent), inlärningspsykologisk term för en relation eller ett beroende, t.ex. den sannolikhetsrelation som finns mellan ett beteende och en belöning vid instrumentell betingning (jämför betingning).

chakasser, samlande benämning på en rad turkspråkiga folk (beltirer, katjiner, kojbaler, kyzyler och sagajer) i södra Sibirien, varav de flesta i republiken Chakassien i Ryssland.