kontrapunkt, kompositionsteknik vars resultat är en musikalisk struktur uppbyggd av två eller flera självständiga stämmor samt läran om denna teknik.

kontrabas, stråkinstrument i det djupaste tonläget, vanligen ca två meter hög, men storleken kan variera.

kontradiktion, motsägelse, filosofisk fackterm.

kontrafaktisk historia, metod inom historieforskningen som går ut på att undersöka vad som hade kunnat ske vid en given tidpunkt om de verkliga händelserna hade utvecklats på olika alternativa sätt.

kontraindikation, medicinsk term för omständighet som utgör skäl eller hinder mot att vidta en viss åtgärd.

kontraktualism, samhällsfilosofi formulerad av bl.a. Herbert Spencer, enligt vilken det moderna samhället primärt är grundat på kontrakt, dvs. överenskommelser som individer gör för att lättare kunna tillgodose gemensamma intressen.

kontraktion, sammandragning. minskning av ett materials volym under påverkan t.ex. av liksidigt tryck eller temperaturminskning.

kontraktsvård, brottspåföljd som innebär att den dömde genom ett avtal lovar att undergå behandling för sitt missbruk av beroendeframkallande medel.

kontraalt, i svenskt språkbruk den lägsta kvinnorösttypen (lägre än vanlig alt).

2kontra [kån`-] verb ~de ~t ORDLED: kontr-ar SUBST.: kontrande, kontring