konung, se kung.

Konungarnas dal, benämning på dalgång vid västra Nilstranden nära det forna Thebe (nuvarande Luxor) i Egypten.

konungens domsrätt, den svenske kungens urgamla rätt att pröva och ändra domar.

konungarnas konung, historisk härskartitel framför allt använd i det forntida Mesopotamien och Iran, i Nya Testamentet ett epitet för Kristus (Första Timotheosbrevet 6:15, Upp. 17:14), liksom titeln ”herrarnas herre” för Gud i Gamla Testamentet (Femte Moseboken 10:17, Psaltaren 163:3).

Vendes konung, formel som från ca 1540 till 1973 ingick i den svenska kungatiteln, ursprungligen en del av den danska kungatiteln till följd av Danmarks expansion bland venderna på 1100-talet.

Konungens befallningshavande, Kungl. Maj:ts befallningshavande, KB, till 1918 det officiella namnet på den högsta statliga myndigheten i ett län, motsvarande den nuvarande länsstyrelsen.

Konung Alexander, äventyrsroman på knittel (ca 1380).

Konungen, enligt 1809 års regeringsform (RF) beteckning för såväl personen som ämbetet.

Konungaspegeln (norrönt Konungs skuggsiá, norska Kongespeilet), norsk didaktisk skrift, troligen från 1200-talets mitt. Författaren är okänd men enligt en hypotes ärkebiskop Einar Gunnarsson.

Konungens stab består av militära officerare.