koordination, inom fysiologin samordning och kontroll av viljemässiga rörelser så att dessa blir välavvägda och ändamålsenliga.

koordination, samordning.

koordination, samordning.

koordinationskemi, det område inom den oorganiska kemin som behandlar koordinationsföreningars framställning, struktur samt fysikaliska och kemiska egenskaper.

koordinationsgeometri, begrepp inom struktur- och koordinationskemi och kemisk bindningslära.

koordinationstal, inom den kemiska bindningsläran och strukturkemin det antal atomer som i ett givet atomförband binds till en viss utgångsatom.

koordinationsföreningar, komplexa föreningar, sammansatta oorganiska eller metallorganiska föreningar, se koordinationskemi.

koordination [-ʃo´n] subst. ~en ORDLED: ko-ord-in-at-ion-en

fåglar, Aves, klass ryggradsdjur med ca 9 800 nu levande arter.

DDT, 1,1,1-triklor-2,2-bis(4-klorfenyl)etan, vitt, kristallint ämne, som är praktiskt taget olösligt i vatten men lättlösligt i de flesta organiska lösningsmedel.