korrode´ra verb ~de ~t ORDLED: kor-rod-er-ar SUBST.: korroderande, korrodering; korrosion

guld är en gul, glänsande och mycket tung metall.

korrosion är att ett material långsamt faller sönder i den miljö det befinner sig i.

rost är korrosion på föremål av järn och stål.

elektrodpotential, begrepp inom elektrokemin.

korrosionscell, kortsluten galvanisk cell, där korroderande metall utgör anod och oxideras.

Pourbaixdiagram, potential–pH-diagram, tillståndsdiagram för metall i kontakt med vattenlösning av angiven sammansättning.

offeranod är en anordning för elektriskt skydd mot rost eller annan korrosion.

mikrobiell korrosion, korrosion (nedbrytning) av material genom mikroorganismers inverkan.

hårdbotten, engelska hardground, förstenad zon i havsbottensediment, vanligtvis några cm tjock, ofta genomborrad, korroderad och inkrusterad av fastsittande organismer.