krubbitare, häst som utvecklat ovanan att ta stöd med framtänderna i t.ex. krubban eller andra delar av stallinredningen och i samband med detta sväljer luft, vilket kan leda till matspjälkningsrubbningar och avmagring.

krubb subst. ~et ORDLED: krubb-et

2krubb`a verb ~de ~t ORDLED: krubb-ar SUBST.: krubbande, krubbning

1krubb`a subst. ~n krubbor ORDLED: krubb-an

krubbitare [krub`-] subst. ~n äv. krubbitarn, plur. ~, best. plur. krubbitarna ORDLED: krubb--bit-ar-en

Induskulturen, även harappakulturen, asiatisk bronsålderskultur med huvudorter i floden Indus’ bördiga dalgångar, daterad till cirka 2500–cirka 1700 f.Kr.

julkrubba, avbildning av stallet i Betlehem med oxar och åsnor, ibland även med omgivande landskap, samt med figurer som föreställer Maria, Josef, herdar och änglar, heliga tre konungar med följen samt Jesusbarnet i sin krubba.

stall, utrymme för hästar, mer sällan för andra husdjur.

barnomsorg, samlande benämning på samhällsstödd förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.

julhalm, halm traditionellt använd som dekoration under julen.