kugg`a verb ~de ~t ORDLED: kugg-ar SUBST.: kuggande, kuggning

kugg, den funktionellt verksamma delen av ett kugghjul, bestående av till formen markanta, regelbundet längs kugghjulets periferi fördelade upphöjningar med mellanliggande luckor.

kugghjul är ett hjul eller en skiva där ytterkanten har ett antal ”tänder” som kallas kuggar.

anarkism, en politisk riktning vars anhängare, anarkister, eftersträvar ett samhälle där individen utsätts för så lite tvång som möjligt.

pilkugg, variant av cylindrisk snedkugg med kring mittplanet symmetriskt höger- respektive vänsterskuren kugg för utbalansering av axiella krafter.

Fizeau, Armand Hippolyte Louis, 1819–96, fransk fysiker.

snäckfräs, skärande verktyg för tillverkning av kugghjul.

delning, inom tekniken benämning på den regelbundna delningen av en viss sträcka, t.ex. omkretsen på ett kugghjul eller längden på ett nitförband.

kuggprofil, konturen av en kugge i ett plan vinkelrätt mot kugghjulets centrumaxel (transversalplanet) och, för snedkugg, även mot kuggflanken (normalplanet).

spiralkugg, i strikt bemärkelse konisk ”snedkugg” där kuggens form i dess längsled på en utplanad konyta är en cirkel respektive evolvent, medan motsvarande i ett idealfall vore en logaritmisk spiral.