kvalifikation är en egenskap som behövs för att man ska kunna sköta ett visst arbete.

kvalifikation, som juridisk term tolkningsförfarande (respektive detta förfarandes resultat) varigenom en viss tvistefråga bedöms som hörande till en viss rättsregels tillämpningsområde.

kvalifikation [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: kvali-fik-at-ion-en

kvalifikationsår [-ʃo`ns-] subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: kvali-fik-at-ion-s--år-et

Karl XIV Johan, född 26 januari 1763, död 8 mars 1844, kung av Sverige och Norge från 1818 (i Norge kallad Karl III Johan).

arbetslöshet, förhållande som råder när personer kan och vill arbeta och är aktivt arbetssökande men inte finner arbete.

Isis (egyptiska Eset eller Aset ’Tron[stol]’), egyptisk gudinna, vars kult och mysterier kom att utbreda sig över den antika världen.

val, process då röstberättigade invånare utser representanter i riksdag och kommunala församlingar efter offentligrättslig reglering.

anställningsintervju, intervju av en sökande till en ledig befattning för att utröna dennes kvalifikationer och lämplighet samt för att upplysa om arbetsvillkoren.

internationell privaträtt, den del av rättsordningen som bestämmer vilket lands lag som ska tillämpas på ett sådant privaträttsligt förhållande som på grund av sin anknytning till flera länder har internationell karaktär, t.ex. äktenskap eller avtal mellan personer hemmahörande i olika länder.