kvarleva, något som återstår, blir kvar.

kvarlevor, se kvarleva.

kva`rleva subst. ~n kvarlevor ORDLED: kvar--lev-an

kvarlevande stridsrätt, en i 1976 års medbestämmandelag i företagsdemokratiskt intresse inskriven rätt för arbetsmarknadspart att även sedan kollektivavtal om t.ex. lön har träffats företa facklig stridsåtgärd i syfte att framtvinga avtalsreglering av medbestämmanderätt för löntagarsidan i fråga om företagsledning e.d.

imperialism, term som syftar dels på staters territoriella och ekonomiska expansion i historien (se kolonialism), dels på en uppsättning teorier som vill förklara orsakerna till denna expansionstendens, särskilt i dess moderna skepnad.

Franco y Bahamonde, Francisco, född 4 december 1892, död 20 november 1975, spansk militär och politiker, ledare för de högerkrafter som segrade i spanska inbördeskriget (1936–39) och från 1939 till sin död Spaniens statschef och diktator (med titeln ”El Caudillo”).

stadsstat, stad som med sitt omgivande territorium utgör en självständig stat.

Napoleon I (franska Napoléon I^er), ursprungligen Napoleone Buonaparte, senare Napoléon Bonaparte, född 15 augusti 1769, död 5 maj 1821, fransmännens kejsare 1804–14 och 1815; jämför släktartikel Bonaparte.

källa, som historieteoretisk term benämning på alla slags observationsdata som historiker bygger på eller kan tänkas bygga på i sin forskning.

Karl XIV Johan, född 26 januari 1763, död 8 mars 1844, kung av Sverige och Norge från 1818 (i Norge kallad Karl III Johan).