kyrkligt ämbete, sammanfattande benämning på de uppdrag av oftast livsvarig karaktär som i kristna kyrkor överlämnas genom en vigningshandling med bön och handpåläggning (”ordination”, ”avskiljning”).

ortodoxa kyrkor, kyrkor särskilt i Östeuropa med ursprung i östra medelhavsområdet under de första århundradena e.Kr.

kyrka, kyrkobyggnad, byggnad för den kristna gudstjänsten.

kyr`klig adj. ~t ORDLED: kyrk-lig

protestantiska kyrkor, kyrkor i Europa som är framsprungna ur 1500-talets reformationsrörelser.

kyrka är ett kristet trossamfund och någonting som kristna tror på.

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, religiöst samfund grundat av Joseph Smith 1830 i USA.

orientaliska kyrkor, österländska kyrkor, österländskt ortodoxa kyrkor, de regionalkyrkor som under 400–600-talen skilde sig från den bysantinska rikskyrkan och har bevarat sin identitet intill nutiden.

reformerta kyrkor, kyrkor som fått sin prägel av Jean Calvin och hans reformation i Genève.

kristendom, den religion som utgår från Jesus av Nasaret, av sina anhängare ansedd som den utlovade Messias/Kristus; av denna titel har kristendomen fått sitt namn.