lack`a verb ~de ~t ORDLED: lack-ar SUBST.: lackande, lackning (till 1 och 2)

plast, syntetiskt material bestående av en eller ibland flera polymerer samt ett flertal tillsatsämnen.

lackas, ett enzym som katalyserar oxidation av difenoler i närvaro av syre.

lackarbete, gemensam benämning på föremål av trä och andra material som överdragits med japanlack, dvs. den stelnade saften från lackträdet (Rhus verniciflua), eller utförts i samma lack med tillsats av aska m.m.

Lackadivsjön, randhav i Indiska oceanen mellan ögruppen Lackadiverna och Malabarkusten i sydvästra Indien.

Lackalänga, f.d. församling i Kävlinge kommun, Skåne (Skåne län).

Lackadiverna, grupp av korallöar i Arabiska havet, ca 300 km utanför Indiens västkust.

Lackalänga–Stävie, församling i Lunds stift, Kävlinge kommun, Skåne (Skåne län).

lack, ytbehandlingsmaterial bestående av bindemedel, lösningsmedel och eventuella tillsatsämnen, avsett att anbringas på en yta för att efter torkning bilda ett fast, genomsynligt skikt med god motståndskraft mot mekanisk och kemisk påverkan.

polymer, syntetiskt eller naturligt, oftast organiskt ämne som består av kedjeformiga molekyler.