likvide´ra verb ~de ~t ORDLED: likv-id-er-ar SUBST.: likviderande, likvidering; likvidation

SA, förkortning för Sturmabteilung (tyska, ’stormavdelning’), nazityskt halvmilitärt kampförbund, grundat 1921 för att skydda nazistiska möten och för att bekämpa främst kommunister på gator och torg.

långa knivarnas natt, benämning på den nazistiska mordaktionen 30 juni 1934 mot ledningen av de egna stormtrupperna SA.

Wallenberg, Raoul, född 4 augusti 1912, död sannolikt 1947, ledare av räddningsaktion för judarna i Ungern 1944–45; jämför släktartikel Wallenberg.

intifadan, palestinska uppror i de av Israel ockuperade områdena.

Facit AB, tillverkare av kontorsmaskiner.

Heliogabalus, Elagabalus (egentligen Varius Avitus Bassianus, som kejsare Marcus Aurelius Antoninus), 203–222 e.Kr., romersk kejsare från 218.

andra världskriget, krig 1939–45 mellan Tyskland, Italien, Japan och deras bundsförvanter (axelmakterna) på den ena sidan och Storbritannien, Frankrike, USA, Sovjetunionen och deras bundsförvanter (de allierade) på den andra sidan.

Lidice, tyska Liditz, gruvsamhälle 35 km väster om Prag, Tjeckien.

Ostindiska kompaniet, svenskt handelskompani som handlade med Östasien, grundat i Göteborg 1731 och formellt upplöst 1813.