lovprisa [lå`v-] verb ~de ~t ORDLED: lov--pris-ar SUBST.: lovprisande, lovprisning

laudatur, betygsgraden ”berömlig” eller ”A” i äldre betygssystem (jämför betyg).

Giotto di Bondone, född 1266 eller 1267, död 8 januari 1337, italiensk målare, skulptör och arkitekt, en av konsthistoriens centralgestalter.

bekännelse, trosbekännelse, en formelartad sammanfattning av det avgörande och omistliga i en religion.

Erik Magnusson, född 1339, död 21 juni 1359, svensk kung, äldste son till Magnus Eriksson och drottning Blanka.

Spenser, Edmund, född cirka 1552, död 1599, engelsk författare.

chant royal, medeltida fransk versform, bestående av fem strofer om vardera elva rader samt ett s.k. envoi (slutparti) på fem à åtta rader.

Enuma elish, Babyloniens skapelseepos, som fått sitt namn av verkets två första ord.

hinduism, dominerande religion i Indien, den största i Sydasien och en av de stora världsreligionerna.

lauda ’lovprisa’, ’berömma’, av laus, genitiv laudis, ’lovord’, ’förhärligande’), benämning på en mycket omfattande repertoar av andliga sånger med i regel italiensk text.