lovsjunga [lå`v-] verb lovsjöng lovsjungit lovsjungen lovsjungna, pres. lovsjunger ORDLED: lov--sjung-er SUBST.: lovsjungande, lovsjungning; lovsång

Corpus Christi, förkortning för Festum Sanctissimi Corporis et Sanguinis Christi (’Kristi kropps och blods högtid’; före 1970 ’Kristi lekamens högtid’).

gudstjänst innebär att människor samlas för att upprätthålla relationen till en eller flera gudar.

Psaltaren, en av Gamla Testamentets böcker.

Laudamus, Laudamus te (lat., ’vi lovsjunger dig’), en kristen lovsång från 300-talet som ingår i mässans Gloria.

kristendom är den religion som utgår från Jesus av Nasaret och som har Bibeln som helig skrift.

erotisk litteratur kan vara av ytterst skiftande art: rolig, sadistisk, lyrisk, pedagogisk, galant, symbolisk etc.

Abu Nuwas ( Abū Nuwās al-Ḥasan ibn Hāniū al-Ḥakamī), född ca 757, död 815, arabisk skald.

kirtana (sanskrit kīrtana ’lovsång’), samkirtana eller bhajana, möten inom hinduisk bhaktireligiositet, där de församlade lovsjunger Gud.

Venantius Fortunatus ( Venantius Honorius Clementianus Fortunatus), ca 530–ca 600 e.Kr., romersk diktare.