lyte, i äldre språkbruk framför allt sådana medfödda missbildningar som enligt folkliga föreställningar berodde på att modern ”försett sig” under havandeskapet.

ly`te subst. ~t ~n ORDLED: lyt-et

lyte och men, skadeståndsrättslig term för vissa varaktiga följder av personskada som inte går att ekonomiskt uppskatta till bestämt belopp: smärta, inskränkning i rörelseförmågan och i möjligheten till fritidssysselsättningar, vanställt utseende etc.

hiphop, ungdomsrörelse som inbegriper breaking, rapping (se rap), scratching (att diskjockeyn med handen tvingar skivtallriken fram och tillbaka, varvid ett skrapande ljud åstadkoms) och graffiti.

ly`teskomik subst. ~en ORDLED: lyt-es--kom-ik-en

personskada, inom skadeståndsrätten benämning på kroppsliga eller psykiska sjukdomstillstånd, vare sig de har fysiska orsaker eller vållats på annat sätt, t.ex. genom psykisk chock.

Erik Eriksson, kallad Erik läspe och halte, född cirka 1216, död 2 februari 1250, svensk kung 1222–29 och 1232 eller 1234–50, postum son till Erik Knutsson.

husförhörslängd, en enligt 1686 års kyrkolag av prästen upprättad förteckning för kontroll av församlingsbornas läsfärdighet och katekeskunskaper.

matleda, en i folkmedicin och läkeböcker (från 1400-talet) gängse term för aptitlöshet, särskilt hos barn.

olägenhet, inom skadeståndsrätten en benämning på en speciell typ av ideell skada med ekonomiska inslag.