maskar kallas en mängd ganska enkelt byggda djur med långsträckt kropp.

maska, textilteknisk term. Kortform för nätmaska, se nät.

maska, textilteknisk term. Typ av stickad maska som har sammanbindningsställen både vid maskhuvud och maskfot, se hank.

maska, textilteknisk term. Trådslinga trädd genom andra slingor, som tillsammans med dessa bildar en vara eller ger den sammanhållning; kan också kallas stickad maska, se stickning.

maska, kortspelsterm som innebär att en spelare som sitter i mellanhand inte lägger sitt högsta kort utan ett lägre, i förhoppningen att följande spelare inte har ett kort av mellanliggande valör.

1mas`ka subst. ~n maskor ORDLED: mask-an

2mas`ka verb ~de ~t ORDLED: mask-ar SUBST.: maskande, maskning; 2mask (till 2)

mask, dels lösansikte, avsett att ge bäraren ett annat utseende än det egna, dels skydd för ansiktet (t.ex. fäktmask, gasmask); ordet används också om maskliknande föremål med andra uppgifter (narkosmask, slaktmask).

Maskat, äldre namnform för Muskat, stad i Oman.

maskaron, dekorativt element i form av ett ornamentalt eller groteskt omformat ansikte (mask).