materiell rätt, de delar av rättsordningen, bl.a. civilrätt och straffrätt, vilka reglerar själva det rättsliga innehållet i ett rättsförhållande, till skillnad från mer formella regler, vilka reglerar rättssystemets funktionssätt, t.ex. processrätt och internationell privaträtt.

materiell (franska matériel, av likabetydande senlat. materialis), som rör materien eller den konkreta verkligheten, fysisk; faktisk, reell (ofta i motsats till formell).

materiell processledning, inom juridiken den aktivitet som domaren utövar för att reda ut vilka frågor målet skall handla om, det s.k. processmaterialet.

materie´l subst. ~en ORDLED: materi-el-en

materiella koordinater, detsamma som Lagrange-koordinater.

materiell rättskraft, detsamma som rättskraft.

mobilisering, mob, att sätta militära förband på krigsfot.

Försvarets materielverk, FMV, statlig myndighet med uppgift att utveckla, anskaffa, vidmakthålla och avveckla försvarsmateriel samt biträda Försvarsmakten i fråga om långsiktig materielförsörjningsplanering och systemkunskap.

materiell´ adj. ~t ORDLED: materi-ell

vinterkriget, ”ärans vinter”, kriget mellan Finland och Sovjetunionen 1939–40.