-
mensur, taktart i mensuralnotskrift.
-
mensur, äldre benämning på kärl av olika form för uppmätning av vätskevolymer.
-
mensur, måttförhållande hos musikinstrument.
-
mensur, fäktning av utpräglad duellkaraktär på sabel eller med särskilt utformad värja.
-
mensuralnotskrift,
mensuralnotation, den för flerstämmig musik ca 1250–ca 1600 dominerande typen av
notation.
-
mensu´r subst. ~en ~er
ORDLED: mens-ur-en
Svensk ordbok
-
saxofon, blåsinstrument av metall med konisk borrning och enkelt rörblad, på grund av sin konstruktion räknat som träblåsinstrument.
-
Protagoras, ca 485–ca 415 f.Kr., grekisk sofist från Abdera.
-
blåsinstrument, musikinstrument hos vilket en avgränsad luftmängd utgör det vibrerande element som bestämmer tonhöjd och klangfärg.
-
barytonhorn,
barytontuba,
baryton, bygelhorn i barytonläge med 3–5 ventiler, även kallat
eufonium.