missbruk, okontrollerad eller överdriven användning av något, vanligen alkohol (se alkoholism), narkotika (se narkotikamissbruk) eller andra substanser med euforiserande effekter, men även till exempel mat (se anorexia nervosa och bulimi).

miss`bruka verb ~de ~t ORDLED: miss--bruk-ar SUBST.: missbrukande; missbruk

missbruk av urkund, menedsbrott som förövas av den som utnyttjar pass, betyg eller liknande urkund till att sanningslöst utge sig själv eller någon annan för att vara den som handlingen avser, så att åtgärden innebär fara i bevishänseende.

korruption är när någon missbrukar sin ställning för egen vinning, till exempel genom att ta emot mutor.

svordomar, typ av kraftuttryck som används framför allt i talspråket då talaren förstärker sitt budskap genom att använda tabubelagda ord, t.ex. folkliga termer för avföring, könsorgan och sexuellt umgänge av olika slag.

miss`brukare subst. ~n äv. missbrukarn, plur. ~, best. plur. missbrukarna ORDLED: miss--bruk-ar-en

narkotikamissbruk, narkomani, vanemässigt bruk av narkotiskt medel som medför psykiska, sociala och ofta också kroppsliga skadeverkningar.

dekalogen, de tio budorden eller tio Guds bud, en samling av tio korta religiösa och etiska regler som Israels Gud, Jahve, enligt den bibliska traditionen gav Mose på Sinai; de hade skrivits på två stentavlor för att ligga till grund för förbundet mellan Jahve och Israel.

belöningssystem, nervcellscentrum och ledningsbanor i hjärnan som har en avgörande roll i uppkomsten av positiva och lustfyllda upplevelser, såsom tillfredsställelse, lycka och njutning.

me too-rörelsen, globalt upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp.