motivation, psykologisk term för de faktorer hos individen som väcker, formar och riktar beteendet mot olika mål.

motivation [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: mot-iv-at-ion-en

personlighetspsykologi, gren av psykologin som är inriktad på att beskriva och förklara människors sätt att fungera i ett helhetsperspektiv, i motsats till områden som perception, kognition och motivation, vilka studerar delfunktioner hos individen.

belöningssystem, nervcellscentrum och ledningsbanor i hjärnan som har en avgörande roll i uppkomsten av positiva och lustfyllda upplevelser, såsom tillfredsställelse, lycka och njutning.

fattigdom, levnadsstandard som är oacceptabelt låg.

nyckelretning, stimulus som utlöser medfödda beteendekomplex eller reaktioner hos djur.

biologisk psykologi, tvärvetenskapligt kunskapsområde med inriktning på att förstå och förklara psykologiska funktioner med hjälp av bakomliggande biologiska skeenden, t.ex. nervsystemets aktivitet.

Maslow, Abraham Harold, 1908–70, amerikansk psykolog, professor vid Brandeis University i New York 1951–69, känd för sin teori om motivation och personlighet.

Palestinakriget, den väpnade konflikten 1948–49 mellan Israel och dess grannländer; jämför Israel–Palestina-frågan.

överslagshandling, till synes helt irrelevant beteende som ofta utförs av djur som kommer i en konfliktsituation där två beteenden som motverkar varandra är aktiverade samtidigt (t.ex. flykt och anfall).