musice´ra verb ~de ~t ORDLED: mus-ic-er-ar SUBST.: musicerande

musik, kulturyttring som inte låter sig infångas under någon generellt accepterad, heltäckande definition; allmänt kan dock musik sägas bestå av vissa typer av organiserat ljud, men begreppet kan också inkludera omständigheterna kring musiken, dvs. musiklivet.

Dionysos, Bacchos, latin Dionysus eller Bacchus, grekisk natur- och fruktbarhetsgud, särskilt förbunden med vin, rus och extas samt dramatiskt framträdande, son till Zeus och den jordiska kvinnan Semele.

folkmusik, musik med rötter i det gamla bondesamhället som blandats med städernas populär- och konstmusik.

ackord, samklang, i vid mening samtidigt klingande toner.

musikvetenskap, den vetenskapliga disciplin som har musik som forskningsområde.

konversationsstycke, beteckning på en typ av grupporträtt som var vanlig i England under 1700-talet och tidigt 1800-tal.

battuta, taktslag, takt.

Pakistan, stat i södra Asien.

Orphei Drängar, OD, egentligen Sångsällskapet Orphei Drängar, akademisk manskör i Uppsala.