mästare, inom skråväsendet benämning på en hantverksidkare med den högsta graden av yrkesskicklighet och med rätt att självständigt utöva yrket med anställda gesäller och lärlingar.

mäs`tare subst. ~n äv. mästarn, plur. ~, best. plur. mästarna ORDLED: mäst-ar-en

Mästaren, i evangelierna ofta en titel på Jesus, t.ex. ”Mästaren från Nasaret”; allmänt även om mytologiska gestalter och andliga ledare utanför kristendomen.

Sju vise mästare, en samling om vanligtvis 15 novellsagor, namngiven efter ramberättelsen om hur sju vise mästare genom sina berättelser lyckas hindra avrättningen av en oskyldigt dömd prins.

Mästaren och Margarita, roman av den ryske författaren Michail Bulgakov, påbörjad 1928 men bearbetad under resten av Bulgakovs liv och på grund av hård censur inte publicerad förrän 1966–67.

Mästaren till ”Marias död”, flamländsk målare, se Joos van Cleve.

Lindgren, Astrid, född Ericsson 14 november 1907, död 28 januari 2002, författare.

Strindberg, Johan August, född 22 januari 1849, död 14 maj 1912, författare och konstnär.

rabbin, titel på judisk församlingsanställd med uppgift att vara halakha-expert, rättskipare och förkunnare, ibland även ledare för en religiös skola (yeshiva).

Konfucius, 551–479 f.Kr., kinesisk tänkare vars idéer ligger till grund för konfucianismen.