narkotika, singularis narkotikum, begrepp som ursprungligen omfattade ämnen som kan framkalla narkos, det vill säga sömn och bedövning, och som nu är samlingsnamn på ämnen som är eller kan vara beroendeframkallande.

narkotikamissbruk, narkomani, vanemässigt bruk av narkotiskt medel som medför psykiska, sociala och ofta också kroppsliga skadeverkningar.

narkotikapolitik, samhällets åtgärder mot spridning av narkotika och narkotikamissbruk.

narkotikabrott, olovlig befattning med narkotika.

narkotikalagstiftning, lagar och författningar som berör dels kontroll av tillverkning och hantering av narkotiska preparat (inklusive psykotropa substanser), dels vård och behandling av missbrukare av sådana preparat, dels ramarna för den kriminalpolitiska regleringen i övrigt.

narkotikaberoende är att man är beroende av narkotika.

narkotika [-å´t-] subst. ~n ORDLED: nark-ot-ik-an

narkotikahund, specialutbildad sökhund som används av kriminalvården, polisen och tullen för att med hjälp av vittring söka efter och markera för illegala droger.

Alkohol & Narkotika, tidskrift, utgiven av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN).

föräldraföreningen mot narkotika, se FMN.