narkotika, singularis narkotikum, begrepp som ursprungligen omfattade ämnen som kan framkalla narkos, det vill säga sömn och bedövning, och som nu är samlingsnamn på ämnen som är eller kan vara beroendeframkallande.

Alkohol & Narkotika, tidskrift, utgiven av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN).

narkotikamissbruk, narkomani, vanemässigt bruk av narkotiskt medel som medför psykiska, sociala och ofta också kroppsliga skadeverkningar.

narkotikabrott, olovlig befattning med narkotika.

föräldraföreningen mot narkotika, se FMN.

narkotikapolitik, samhällets åtgärder mot spridning av narkotika och narkotikamissbruk.

Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende, se RFHL.

narkotikaberoende är att man är beroende av narkotika.

narkotikalagstiftning, lagar och författningar som berör dels kontroll av tillverkning och hantering av narkotiska preparat (inklusive psykotropa substanser), dels vård och behandling av missbrukare av sådana preparat, dels ramarna för den kriminalpolitiska regleringen i övrigt.

narkotika [-å´t-] subst. ~n ORDLED: nark-ot-ik-an