narkotika, singularis narkotikum, begrepp som ursprungligen omfattade ämnen som kan framkalla narkos, det vill säga sömn och bedövning, och som nu är samlingsnamn på ämnen som är eller kan vara beroendeframkallande.

narkotikamissbruk, narkomani, vanemässigt bruk av narkotiskt medel som medför psykiska, sociala och ofta också kroppsliga skadeverkningar.

Alkohol & Narkotika, tidskrift, utgiven av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN).

narkotikalagstiftning, lagar och författningar som berör dels kontroll av tillverkning och hantering av narkotiska preparat (inklusive psykotropa substanser), dels vård och behandling av missbrukare av sådana preparat, dels ramarna för den kriminalpolitiska regleringen i övrigt.

narkotikabrott, olovlig befattning med narkotika.

narkotikapolitik, samhällets åtgärder mot spridning av narkotika och narkotikamissbruk.

narkotikaberoende, narkomani, se narkotikamissbruk.

Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende, se RFHL.

föräldraföreningen mot narkotika, se FMN.

narkotika [-å´t-] subst. ~n ORDLED: nark-ot-ik-an