neutralitet, diplomatiskt och folkrättsligt begrepp som står för icke-deltagande i militära allianser och krigiska förvecklingar.

neutralitetspolitik, säkerhetspolitiskt agerande som syftar till att lägga grunden för en stats neutralitet i en väpnad konflikt.

neutralitet, arbetsrättsligt begrepp som gäller statens och tredje mans ställning vid lovliga arbetskonflikter.

neutralitetsrätt, den del av folkrätten som i krig reglerar neutrala och krigförande staters rättigheter och skyldigheter.

neutralitetskränkning, en krigförande stats avsteg från neutralitetsrättens regler på ett sätt som åsidosätter en neutral stats rättigheter.

neutralitetsbrott, en neutral stats avsteg från den neutrala hållning som man intagit i ett krig.

neutralite´t subst. ~en ORDLED: neutr-al-itet-en

permanent neutralitet, diplomatisk och folkrättslig term, se neutralitet.

väpnad neutralitet, neutralitet som inte grundar sig på internationella avtal utan på den militära styrka som en neutral stat förmår uppbåda till skydd för sina intressen.

neutralitetsförklaring, en stats tillkännagivande vid krigsutbrott att den intar en neutral hållning i kriget.