nod, det ställe på en växtstam där bladen fäster.

nod, inom astronomin en punkt där banan för en himlakropp skär en storcirkel, vanligen ekliptikan eller ekvatorn.

nod, inom konsthantverket benämning på ansvällning i form av en vanligen tillplattad kula på benet till ett vinglas eller en kalk.

nod, inom medicinen relativt sällan använd term för en makro- eller mikroskopiskt påvisbar knuta, t.ex. Heberdens noder, annan benämning på Heberdens knutor.

nod, nollställe i matematisk funktion.

nodulus, inom medicinen benämning på en liten normal eller sjuklig utbuktning eller ojämnhet. Ojämnheter ( reumatoida noduli) som kan uppträda bl.a. i underhuden vid kronisk reumatoid artrit, framför allt på ställen som är utsatta för tryck.

nodböjning, egenskap hos stråsäd med krökning av strået vid ledknutarna, noderna, vilket orsakar liggsäd och ofta sänkt kvalitet hos kärnskörden genom groning och förorening med jord.

nodplan, term från kvantmekaniken i vilken en partikel associeras med en vågfunktion ψ( x,  y,  z) som beror av de kartesiska koordinaterna x,  y,  z.

nodulus, inom medicinen benämning på en liten normal eller sjuklig utbuktning eller ojämnhet. Inom anatomin en del av lillhjärnans mittparti ( vermis).

nodus, anatomisk term för knutformig bildning, t.ex. nodus lymfaticus, lymfknuta eller lymfkörtel.