nod, inom konsthantverket benämning på ansvällning i form av en vanligen tillplattad kula på benet till ett vinglas eller en kalk.

nod, det ställe på en växtstam där bladen fäster.

nod, inom medicinen relativt sällan använd term för en makro- eller mikroskopiskt påvisbar knuta, t.ex. Heberdens noder, annan benämning på Heberdens knutor.

nod, nollställe i matematisk funktion.

nod, inom astronomin en punkt där banan för en himlakropp skär en storcirkel, vanligen ekliptikan eller ekvatorn.

nodulär, inom medicinen: finknölig, knottrig, om t.ex. en sjuklig förändring (jämför nodös); vissa inflammatoriska och reaktiva processer kan ha nodulär karaktär, t.ex. i senskidor ( nodulär tenosynovit) eller kärl ( nodulär vaskulit).

nodul, inom geologin en mindre, oregelbundet rundad kropp, med eller utan inre struktur, med en mineralsammansättning som vanligtvis markant skiljer sig från den omgivande bergartens eller sedimentets, t.ex. en flintnodul i kalksten, en kalknodul (orsten) i skiffer eller marleka i glaciallera.

nodulus, inom medicinen benämning på en liten normal eller sjuklig utbuktning eller ojämnhet. Ojämnheter ( reumatoida noduli) som kan uppträda bl.a. i underhuden vid kronisk reumatoid artrit, framför allt på ställen som är utsatta för tryck.

nod subst. ~en ~er ORDLED: nod-en

nodböjning, egenskap hos stråsäd med krökning av strået vid ledknutarna, noderna, vilket orsakar liggsäd och ofta sänkt kvalitet hos kärnskörden genom groning och förorening med jord.