normerad behovsprövning, ett av socialnämnder tillämpat system vid beviljande av socialbidrag enligt socialtjänstlagen (2001:453).

normerade böter, böter som bestäms enligt en särskild beräkningsgrund som är angiven för brottet.

norme´ra verb ~de ~t ORDLED: norm-er-ar SUBST.: normerande, normering

kommunism, benämning på en rad besläktade idéer om att egendomen bör vara gemensam eller åtminstone jämnt fördelad i samhället.

norme´rande adj., ingen böjning ORDLED: norm-er-ande

sunna, begrepp som gärna används inom islam i den mer begränsade innebörden av den sed och det föredöme som kan åberopa sig på profeten Muhammed själv.

sunni, sunnī, den eller det som tillhör majoritetsriktningen inom islam, av formeln ahl as-sunna wa l-jamaa (’den normerande sedens och gemenskapens folk’).

populism, rörelse eller ideologi som vädjar till ”folket” som grupp oberoende av någon social klass.

wahhabism, den strängare formen av den hanbalitiska rättsskolan; jämför islamisk rätt (Islamiska rättsskolor).

hadith, ḥadīth, benämning i islam på en kort utsaga av eller om Muhammed eller någon av hans följeslagare, och som avser att fastställa vad som i en viss fråga är normerande ”sed” ( sunna).