normerade böter, böter som bestäms enligt en särskild beräkningsgrund som är angiven för brottet.

normerad behovsprövning, ett av socialnämnder tillämpat system vid beviljande av socialbidrag enligt socialtjänstlagen (2001:453).

norme´ra verb ~de ~t ORDLED: norm-er-ar SUBST.: normerande, normering

kommunism, benämning på en rad besläktade idéer om att egendomen bör vara gemensam eller åtminstone jämnt fördelad i samhället.

populism, rörelse eller ideologi som vädjar till ”folket” som grupp oberoende av någon social klass.

sunna, begrepp som gärna används inom islam i den mer begränsade innebörden av den sed och det föredöme som kan åberopa sig på profeten Muhammed själv.

hadith, ḥadīth, benämning i islam på en kort utsaga av eller om Muhammed eller någon av hans följeslagare, och som avser att fastställa vad som i en viss fråga är normerande ”sed” ( sunna).

sunni, sunnī, den eller det som tillhör majoritetsriktningen inom islam, av formeln ahl as-sunna wa l-jamaa (’den normerande sedens och gemenskapens folk’).

norme´rande adj., ingen böjning ORDLED: norm-er-ande

kollektivavtal, enligt medbestämmandelagen (MBL) ett skriftligt avtal mellan arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation om anställningsvillkor för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare.