numre´ra verb ~de ~t ORDLED: numr-er-ar SUBST.: numrerande, numrering

Moseböckerna, Pentateuken (’femrullen’), även kallade Mose lag, fem böcker i Gamla Testamentet, av traditionen tillskrivna Mose.

fettsyror, alifatiska karboxylsyror med grundformeln CH₃(CH₂)_nCOOH.

dekalogen, de tio budorden eller tio Guds bud, en samling av tio korta religiösa och etiska regler som Israels Gud, Jahve, enligt den bibliska traditionen gav Mose på Sinai; de hade skrivits på två stentavlor för att ligga till grund för förbundet mellan Jahve och Israel.

Schubert, Franz, född 31 januari 1797, död 19 november 1828, österrikisk tonsättare.

folio, förkortat fol, numrerat uppslag i räkenskapsbok, numrerat blad i handskrift eller bok.

Troja (grekiska Ilion, latin Ilium), förhistorisk och antik stad vid kullen Hisarlık, cirka 4,5 km söder om Dardanellerna i nordvästra Turkiet.

hjärna, encefalon, den överordnade delen av nervsystemet hos djur inklusive människa.

Narnia, sagorike i en serie romaner för barn och ungdomar av C.S. Lewis.

dionysiska eran, kristna eran, en kronologisk term som åsyftar principen att numrera åren med utgångspunkt (epok) vid ”Kristi födelse”.