o`befogad adj. obefogat ORDLED: o--be-fog-ad

obefogad angivelse, brott som består i att någon anger en person till åtal och som han borde förstått är oskyldig.

Bismarck, Otto von, född 1 april 1815, död 30 juli 1898, preussisk och tysk statsman, grundare av Tyska riket 1871.

åtal, talan i brottmål om ansvar för brott.

fobi, intensiv, irrationell rädsla för bestämda företeelser, t.ex. ormar eller trånga rum.

melankoli, en form av depression.

sofistik, grekisk vishetslära under 400-talet f.Kr.

besittningsskydd, juridisk term för rätten att fortsätta att nyttja lägenhet eller mark vid hyra eller arrende.

arrende, upplåtelse av jord till nyttjande mot ersättning.

obefogat åtal, brott som begås av den som väcker åtal mot någon utan att ha sannolika skäl för åtalet, dvs. när det framstår som mer sannolikt att åtalet ska leda till friande dom än till fällande.