obefogad angivelse, brott som består i att någon anger en person till åtal och som han borde förstått är oskyldig.

o`befogad adj. obefogat ORDLED: o--be-fog-ad

obefogat åtal, brott som begås av den som väcker åtal mot någon utan att ha sannolika skäl för åtalet, dvs. när det framstår som mer sannolikt att åtalet ska leda till friande dom än till fällande.

åtal, talan i brottmål om ansvar för brott.

fobi, intensiv, irrationell rädsla för bestämda företeelser, t.ex. ormar eller trånga rum.

sofistik, grekisk vishetslära under 400-talet f.Kr.

dysmorfofobi, obefogad uppfattning om att man ser avvikande ut.

desensibilisering, beteendeterapeutisk metod genom vilken en person behandlas för obefogad rädsla, oro eller ångest inför situationer, föremål eller händelser.

falsk angivelse, brott som består i att någon anger en oskyldig till åtal.

Bismarck, Otto von, född 1 april 1815, död 30 juli 1898, preussisk och tysk statsman, grundare av Tyska riket 1871.