o`brukbar adj. ~t ORDLED: o--bruk-bar

neandertalmänniskan, Homo neanderthalensis, art i familjen hominider som levde för 400 000–30 000 år sedan i Frankrike, Belgien, Tyskland, Italien, södra Storbritannien, Spanien och norra delen av Mellanöstern.

utmark, oftast skogsmark eller hedmark liksom impediment (obrukbar mark) som nyttjades inom bysamfälligheten som allmänning för bete och vedfångst men också för uttag av byggnadstimmer, gärdsel och störar.

undertryckande av urkund, förfalskningsbrott som begås av den som förstör, gör obrukbar eller undanskaffar urkund, som han vid tillfället inte äger rätt att så förfoga.

utäga, samlingsbenämning på skogsmark och impediment (obrukbar mark) i motsats till inäga, dvs. åker, trädgård, tomtmark och äng.

utdikning, torrläggning av mark som sedan uppodlas.

Kaystros , det antika namnet på en flod i Mindre Asien, nuvarande Küçük Menderes i Turkiet.

förnagla, artilleriterm med betydelsen fästa med spik eller igenspika.

Chile, stat i Sydamerika.

EncroChat, krypterad kommunikationstjänst, lanserad 2016, med modifierade mobiltelefoner som plattform.