obstruktion, term i boll- och klubbspel för att en icke boll- eller puckförande spelare hindras av en motspelare att nå (komma fram till) bollen respektive pucken.

obstruktion, medicinsk term för hinder eller tilltäppning.

obstruktion, i politiken försök att hindra att ett politiskt beslut fattas eller verkställs.

obstruktionsileus, obturationsileus, mekanisk ileus, tarmvred på grund av mekaniskt hinder för passagen av innehållet i tarmkanalen.

obstruktion [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: ob-strukt-ion-en

Mandela, Nelson, född 18 juli 1918, död 5 december 2013, sydafrikansk statsman, president 1994–99.

KOL, kroniskt obstruktiv lungsjukdom, ibland kronisk obstruktiv lungsjukdom, permanent luftrörsinflammation (kronisk bronkit) förenad med ständiga andningssvårigheter och nedsatt lungfunktion.

civilmotstånd, icke-våldsförsvar riktat mot externa hot i form av militär angripare eller ockupant, liksom mot interna hot i form av illegitimt maktövertagande (t.ex. statskupp).

passivt motstånd, en form av obeväpnat motstånd riktat mot en part som disponerar överlägsna maktresurser.

obturation, medicinsk term: en form av obstruktion; vanligen avses tarmen, t.ex. obturationsileus.