obstruktion, medicinsk term för hinder eller tilltäppning.

obstruktion, term i boll- och klubbspel för att en icke boll- eller puckförande spelare hindras av en motspelare att nå (komma fram till) bollen respektive pucken.

obstruktion, i politiken försök att hindra att ett politiskt beslut fattas eller verkställs.

obstruktionsileus, obturationsileus, mekanisk ileus, tarmvred på grund av mekaniskt hinder för passagen av innehållet i tarmkanalen.

obstruktion [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: ob-strukt-ion-en

Mandela, Nelson, född 18 juli 1918, död 5 december 2013, sydafrikansk statsman, president 1994–99.

KOL, kroniskt obstruktiv lungsjukdom, ibland kronisk obstruktiv lungsjukdom, permanent luftrörsinflammation (kronisk bronkit) förenad med ständiga andningssvårigheter och nedsatt lungfunktion.

passivt motstånd, en form av obeväpnat motstånd riktat mot en part som disponerar överlägsna maktresurser.

obturation, medicinsk term: en form av obstruktion; vanligen avses tarmen, t.ex. obturationsileus.

obstruent, sammanfattande term för konsonantkategorierna klusiler, frikativor och affrikator, d.v.s. ljud där den primära ljudkällan bildas vid en förträngning (obstruktion) i mun eller svalg.