ofelbarhetsdogmen, dogmen om att påven är ofelbar (latin infallibilis) när han uttalar sig ex cathedra och definierar en lära angående tron eller moralen som något som måste hållas av hela kyrkan.

o`felbar adj. ~t ORDLED: o--fel-bar

påve är den högsta ledaren för romersk-katolska kyrkan.

Husayn (Ḥusayn ibn ˙Alī), Hussein, 626–680, son till Muhammeds dotter Fatima i hennes äktenskap med Muhammeds kusin, kalifen Ali.

Khomeini, Ruhollah, persiska Rūḥollāh Khomeynī, född 24 september 1902 (?), död 3 juni 1989, iransk religiös och politisk ledare (ayatolla), landets verkliga överhuvud från 1979.

Kim Jong Il, Kim Chŏngil, 1941–2011, nordkoreansk politiker, son till Kim Il Sung.

Ali (˙Alī ibn Abī Ṭālib), cirka 600–cirka 661, kusin till Muhammed och en av de första som antog islam.

bahai, arabiska och persiska bahāūī, missionerande världsreligion.

Ockham, William, William av Ockham, William ( av) Occam, född ca 1285, död ca 1349, engelsk teolog och filosof, medlem av Franciskanorden och utbildad i Oxford, där han också undervisade.

etik, studiet av moraliska fenomen och föreställningar, av gammalt en gren av såväl filosofin som teologin.