omskapa [åm`-] verb ~de ~t ORDLED: om--skap-ar SUBST.: omskapande, omskapning

transformation, ärftlig förändring som betingas av införsel i en cell av främmande DNA som inkorporeras i mottagarcellens arvsmassa.

transformator, inom elektrotekniken en apparat för överföring av växelströmseffekt samt förändring av nivåer på spänning och ström.

transformation, inom tumörläran benämning på den process vid vilken en normal cell förvärvar de egenskaper som utmärker en tumörcell.

Napoleon III (franska Napoléon III), ursprungligen Louis Napoléon Bonaparte, före 1852 även kallad Ludvig Napoleon (Louis Napoléon), född 20 april 1808, död 9 januari 1873, fransk president 1848–52, fransmännens kejsare 1852–70; jämför släktartikel Bonaparte.

transformation, allmänt begrepp i matematiken, väsentligen likvärdigt med avbildning.

sublimering, i psykoanalytisk teori den omvandling som de grundläggande drifterna (jämför drift) kan genomgå i riktning mot konstruktiv verksamhet.

Beijer, Harald, 1896–1955, författare.

Thukydides, ca 460–ca 399 f.Kr., athensk historiker.

transformation, i transformationsgrammatiken den process som omformar en abstrakt struktur (t.ex. i form av ett träddiagram) för en mening till en annan struktur.