ornamenta´l adj. ~t ORDLED: orna-ment-al

ornamentik, ornamental utsmyckning av ett föremål, en byggnad, ett musikstycke; även samlingsterm för olika slags ornament samt benämning på läran om dessa.

Toulouse-Lautrec, Henri de, född 24 november 1864, död 9 september 1901, greve, fransk konstnär.

broskbarock, ornamental stilfas, se broskornamentik.

Botticelli, Sandro, egentligen Alessandro di Mariano Filipepi, 1445–1510, italiensk konstnär, verksam i Florens, från ca 1470 i furstehuset Medicis tjänst.

Gaudí y Cornet, Antonio, katalanska Antoni Gaudí i Cornet, född 25 juni 1852, död 10 juni 1926, spansk (katalansk) arkitekt verksam i Barcelona.

Palmyra (grekiska Palmyra, arameiska Tad­mor, arabiska Tadmur), oasstad i den syriska öknen cirka 230 km nordöst om Damaskus, under de första århundradena e.Kr. en blomstrande karavanstad.

måleri, utövning av målarkonsten; målad dekoration med eller utan bild.

skala, inom musiken stegvis ordnad följd av toner vanligen inom en oktav; samma inbördes ordning förutsätts råda inom övriga oktaver.

islamisk konst, konst som skapats inom det islamiska kulturområdet, dvs. där islam är dominerande religion.