ornamenta´l adj. ~t ORDLED: orna-ment-al

ornamentik, ornamental utsmyckning av ett föremål, en byggnad, ett musikstycke; även samlingsterm för olika slags ornament samt benämning på läran om dessa.

Gaudí y Cornet, Antonio, katalanska Antoni Gaudí i Cornet, född 25 juni 1852, död 10 juni 1926, spansk (katalansk) arkitekt verksam i Barcelona.

Toulouse-Lautrec, Henri de, född 24 november 1864, död 9 september 1901, greve, fransk konstnär.

trädgård, ett vanligtvis inhägnat markområde för odling av växter, ofta sådana med större krav än åkergrödor.

Botticelli, Sandro, egentligen Alessandro di Mariano Filipepi, 1445–1510, italiensk konstnär, verksam i Florens, från ca 1470 i furstehuset Medicis tjänst.

skala, inom musiken stegvis ordnad följd av toner vanligen inom en oktav; samma inbördes ordning förutsätts råda inom övriga oktaver.

islamisk konst, konst som skapats inom det islamiska kulturområdet, dvs. där islam är dominerande religion.

Holbein, Hans d.y., 1497–1543, tysk konstnär, son till Hans Holbein d.ä.

Palmyra (grekiska Palmyra, arameiska Tad­mor, arabiska Tadmur), oasstad i den syriska öknen cirka 230 km nordöst om Damaskus, under de första århundradena e.Kr. en blomstrande karavanstad.