oro, benämning på julkrona.

oro, svängningsregulatorn i ett bärbart mekaniskt ur.

oro- (av grekiska oros ’berg’), förled använd för att beteckna ’berg(s)-’, t.ex. i orogenes.

Cagayan de Oro, stad på norra Mindanao i Filippinerna.

oromo, ett av Etiopiens största folk, som talar det kushitiska språket oromo.

oromo, orominja, tidigare galla, kushitiskt språk tillhörande den östkushitiska gruppen.

orogenes, detsamma som bergskedjebildning.

orogen, orogent bälte, vanligen långsträckt zon av den kontinentala jordskorpan inom vilken en deformation av bergarter förekommit under ett visst tidsintervall.

orografi, läran om jordytans former.

Orosius ( Paulus Orosius), död efter 418 e.Kr., presbyter i Hispania, varifrån han 414 flydde undan vandalerna till Nordafrika.