personlighetspsykologi, gren av psykologin som är inriktad på att beskriva och förklara människors sätt att fungera i ett helhetsperspektiv, i motsats till områden som perception, kognition och motivation, vilka studerar delfunktioner hos individen.

personlig assistent, yrke som vuxit fram efter ikraftträdandet 1994 av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

personlighetsstörning, personlighetsdrag som vållar lidande för individen själv eller för omgivningen eller orsakar en betydande nedsättning av den sociala funktionsförmågan.

personlighet, som psykologiskt begrepp, se personlighetspsykologi.

personlighetsutveckling, människans utveckling till en individ.

personliga pronomen, substantiviska pronomen som utpekar deltagarna i talsituationen (första och andra personens pronomen) samt annat som finns med i situationen eller som redan har beskrivits eller aktualiserats i texten (tredje personens pronomen).

personligt pronomen, se personliga pronomen.

personligt ombud, personligt stöd baserat på expertkunskap till personer med långvarig och allvarlig psykisk störning för att samordna de insatser som behövs.

personlighetstest, metod för att beskriva eller mäta en persons karaktärsdrag och reaktionsmönster.

personlighetsklyvning, föråldrad
term för olika former av dissociation eller för den splittring som jagstörningar innebär vid schizofreni.