personlighetspsykologi, gren av psykologin som är inriktad på att beskriva och förklara människors sätt att fungera i ett helhetsperspektiv, i motsats till områden som perception, kognition och motivation, vilka studerar delfunktioner hos individen.

personlighet, som psykologiskt begrepp, se personlighetspsykologi.

personlighetsstörning, personlighetsdrag som vållar lidande för individen själv eller för omgivningen eller orsakar en betydande nedsättning av den sociala funktionsförmågan.

personlig assistent, yrke som vuxit fram efter ikraftträdandet 1994 av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

personliga pronomen, substantiviska pronomen som utpekar deltagarna i talsituationen (första och andra personens pronomen) samt annat som finns med i situationen eller som redan har beskrivits eller aktualiserats i texten (tredje personens pronomen).

personlighetsutveckling, människans utveckling till en individ.

histrionisk personlighet (av histrion), tidigare kallad hysterisk eller hysteroid personlighet, personlighet som kännetecknas av överstarka, ibland dramatiska reaktioner på livshändelser och av benägenhet att dra till sig uppmärksamhet genom överdrifter i t.ex. tal och klädsel, att tycka, känna och göra som omgivningen (”kameleontreaktion”) och att lätt bli entusiasmerad men lika lätt uttråkad.

personlighetstest, metod för att beskriva eller mäta en persons karaktärsdrag och reaktionsmönster.

perso´nlig adj. ~t ORDLED: pers-on-lig

förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.